På väg - med hjälp av boendestöd - En solskenshistoria om mitt nya liv
FÖR 4 ÅR SEDAN SATT JAG HEMMA OCH ÖLADE HELA DAGARNA.
RÖKTE OCH ÖLADE:
Jag blev tjock, riktigt tjock.
Lyckades ändå sluta med alkoholen och började tappa kilon.
Men faktum kvarstod.
Jag var trött, tjock och deprimerad.
FÖR 1 ÅR SEDAN SATT JAG FORTFARANDE DÄR HEMMA.
KNAPRADE SÖMNTABLETTER OCH ANTIDEPRESSIVA.
Satt vid köksbordet och rökte.
Lyssnade på radion och rökte.
Lyssnade på radion och rökte.
Lyssnade på radion och rökte.
Drack kaffe.
Åt hemtjänstmat.
40 år gammal.
Lyssnade på radion och rökte.
Samma.
Samma.
Samma.
Varje dag.
Det var jobbigt att leva.
Funderade på en kraftig överdos.
Orkade inte gå ut med soporna.
VAR IVÄG OCH PRÖVADE RULLSTOL... för jag har MS.
Men ville inte.
Satt hemma vid köksbordet och rökte.
MEN SEN SA MITT BOENDESTÖD ATT JAG INTE KUNDE FORTSÄTTA MED DETTA.
Vi pratade om att jag behövde börja träna.
20 ggr varje dag skulle jag gå till tv:n i vardagsrummet.
Sen skulle jag göra ett kryss på ett papper då det var avklarat.
Jag tände på idén med eld och lågor.
Gick till tv:n mina 20 ggr varje dag och gjorde mitt kryss.
Och efter 3 veckor kom jag själv på att det var för tråkigt!
Nu ville jag gå ut istället.
Sommarens stora mål var att promenera till torget 1 gång (ca 400 m) för att äta pizza.
Första gången var med boendestödet.
Men sen fortsatte jag själv.
Det blev mer än en gång.
Till slut tappade jag räkningen.
Jag började gå till ett aktivitetshus varje dag.
Jag var nygammal.
Det var nya människor där som jag inte sett förut.
Sen blev den världen för liten.
Jag började åka färdtjänst till stan.
Fotograferade med mobilen på olika platser för att visa för mitt boendestöd.
Jag besteg även Mount Everest, en kulle med ett café som tidigare varit helt omöjligt för mig.
Nu gick det lätt.
Och sen har det bara rullat på.
Jag som förut hade stora sömnproblem sover nu bra.
Vaknar utvilad.
Har successivt slutat med alla sömntabletter och antidepressiva.
Kan kasta vatten normalt.
De tidigare problemen med urinen var antagligen biverkan från medicinen.
Slutat med socker.
Slutat bita på naglarna.
SLUTADE RÖKA!!!!!
TISDAGEN 9 NOVEMBER KL 8.30 ÅR 2010.
Utan nikotintuggummi och plåster.
Nu är det gått över 5 månader och jag har inget sug!
Har slutat med den ena skiten efter den andra.
Jag tar en dag i sänder och gratulerar mig varje ny morgon.
Skickar sms till boendestödet och får uppmuntran och roliga svar tillbaka.
ÄVEN UTSKRIVEN FRÅN DEN PSYKIATRISKA ÖPPENVÅRDEN.
Slutat med hemtjänstmat.
Slutat med hemtjänststäd.
Dammsuger själv varje vecka och städar badrummet själv.
Röjer tillsammans med mitt boendestöd.
Har börjat äta frukost havregrynsgröt.
Dricker vatten till maten istället för läsk.
Börjat äta frukt och grönsaker.
Fått fräsch hy i ansiktet.
Är ute och går mycket.
Har nu promenerat över en halvmil ibland.
Sträckor som för 1 år sedan tog en halvtimma tar nu 5 minuter.
Har sammanlagt gått ner 30 kg i vikt.
Ryggen har blivit bättre.
Jag badar, byter kläder och rakar mig varje dag.
Har varit hos frisören.
Köpt nya glasögon.
Äter lunch ute på aktivitetshus eller restaurang.
Har köpt nya köksluckor.
Köpt nya lampor och annan inredning.
Nya kläder.
Pengarna som förut gick upp i rök använder jag till saker som ger glädje.
Har deltagit i gruppaktiviteter.
Målning och sång.
Tränar regelbundet på gym, 3 ggr/vecka.
Har fått igång mitt boendestöd till att börja träna.
Tar kontakt med gamla vänner som är bra för mig.
Söker mig till nya sociala sammanhang.
SER POSITIVT PÅ LIVET.
FÖR VARJE SEGER SKAPAR JAG NYA MÅL.
SAMTIDIGT ÄR JAG NÖJD MED DET JAG HAR.
JAG MÅR FINEMANG OCH TRIVS MED MITT NYA LIV.
Förmedlat av Ann-Katrin Ingvarsson, ordförande Socialpsykiatriskt Forum